Den brutalare sidan av hårdrocken  


Det har hänt mycket sedan de tidiga brittiska banden Deep Purple, Black Sabbath och Led Zeppelin började spela sin hårdare rock. Trots detta bär många av banden som följde tydliga drag av sina föregångare. Musikstilen utvecklades åt olika håll och några av dessa riktningar bär på en tyngre och hårdare prägel. En 618px-jimmy_page_1983trend som fanns under en tid, särskilt under 80-talet, var att utveckla en spelstil som var så snabb som möjligt tempomässigt. Termer som
Speed Metal, Power Metal och liknande myntades för att på bästa sätt beskriva denna subgenre av hårdrocken.

Det som karakteriserar denna snabbare variant av hårdrock är förstås till att börja med själva tempot. Här används dubbla bastrummor för att skapa ett ”dundrande” sound och en hastighet i låtarna som inte tidigare använts. Det gav ett otroligt tryck, inte bara på konserter utan också hemma i soffan för den som hade bra musikutrustning. Snabbheten kom också från de andra instrumentalisterna i bandet; basisten hängde på trummornas tempo genom ett snabbt pumpande på strängarna och gitarristerna försökte överträffa varandra genom snabba gitarrsolon.

Populära band i dessa genrer är bland annat tyska banden Helloween, Running Wild och Gamma Ray. Lyfter man blicken mot USA hittar man förstås storheterna Metallica, som är mycket populära än idag. Metallica är tydligt influerade av Black Sabbath, trots att tempo och utförande i låtarna är något helt annat.

Just utförande är något som varierar mycket i dessa subgenrer till hårdrocken. Vissa av banden har sin bas i ett mörkare sound, medan vissa har en mycket melodisk framtoning – låtarna har ett mycket snabbt tempo men baseras på trallvänliga melodier. Några av dessa band har dessutom valt en närmast symfonisk framtoning, med element lånade från exempelvis tonsättaren Verdi med sina mäktiga körer.

I en bransch där man behöver synas och särskilja sig från alla de band som finns, är det vissa artister som satsat på visualitet. Vissa försöker till och med skrämmas, exempelvis den danska artisten King Diamond som med sin ”skräckmusik” och falsettsång i kombination med ansiktsmålning och uppseendeväckande klädsel är en syn man inte glömmer så lätt.

Leave a Reply