Ian “Lemmy” Kilmister var mer än bara sångare och basist i Motörhead. Han var en levande legend, en symbol för den kompromisslösa rock’n’rollen. Med sin raspiga röst, sitt mullrande basspel och sin osvikliga attityd skapade han ett musikaliskt arv som lever vidare. Denna artikel utforskar Lemmys liv, från de tidiga åren till Motörheads explosiva karriär och hans bestående inflytande på musikvärlden.
Från Hawkwind till Motörhead
Lemmys musikaliska resa började långt innan Motörhead. Han spelade i flera band, inklusive The Rockin’ Vicars och Sam Gopal, och fick ovärderlig erfarenhet som roadie åt Jimi Hendrix. Att se Hendrix på nära håll formade Lemmys syn på scennärvaro. 1971 tog karriären en oväntad vändning när Lemmy, trots bristande erfarenhet av instrumentet, blev basist i space rock-bandet Hawkwind. Där bidrog han med en distinkt spelstil och skrev låten “Motörhead”, som senare skulle ge namn åt hans eget band.
1975, efter en arrestering för droginnehav vid kanadensiska gränsen, fick Lemmy sparken från Hawkwind. Detta blev dock startskottet för Motörhead – bandet som skulle definiera hans karriär. Lemmy hade en vision om att skapa musik som var “högljudd, snabb, urban, rå, arrogant, paranoid speedfreak rock n roll”. Han ville, enligt egen utsago, att musiken skulle vara så kraftfull att den kunde döda grannens gräsmatta.
Motörheads Explosiva Karriär
Motörhead, med Lemmy som frontfigur, “Fast” Eddie Clarke på gitarr och Phil “Philthy Animal” Taylor på trummor, blev snabbt ett av de mest inflytelserika banden inom hårdrocken. Lemmys unika, gutturala sång – en raspig och kraftfull stämma – kombinerat med bandets energi, tilltalade både hårdrockare och punkare. De bröt ny mark och blev pionjärer inom speed metal och thrash metal, och inspirerade band som Metallica, Slayer och Anthrax. Lemmy själv hävdade dock alltid att de “bara” spelade rock’n’roll: “We are Motörhead and we play Rock ‘n’ Roll”.
Soundet och Låtarna
Motörheads sound var omisskännligt. Lemmys bas, en Rickenbacker 4001 – en elbas känd för sitt klara och distinkta ljud, som Lemmy dessutom modifierade och kallade “Rickenbastard” – levererade ett mullrande, gitarrliknande ljud. Han spelade ofta med plektrum och använde powerackord (där grundtonen och kvinten i ett ackord spelas, ofta med distorsion). Låtar som “Ace of Spades”, “Overkill” och “Bomber” blev omedelbara klassiker. Album som *Overkill* (1979), *Bomber* (1979) och *Ace of Spades* (1980) cementerade bandets plats i rockhistorien. Livealbumet *No Sleep ’til Hammersmith* (1981) gick direkt in på förstaplatsen på UK Albums Chart, den brittiska albumlistan, vilket bevisade bandets popularitet.
Sverige och Snaggletooth
Motörhead hade en speciell relation till Sverige och genomförde otaliga turnéer här, från tidigt 80-tal och framåt. De besökte landet redan 1981, och 1985 genomförde de hela 17 spelningar, från Malung i söder till Kiruna i norr. De återkom regelbundet till svenska scener, inklusive festivaler som Hultsfredsfestivalen och Sweden Rock Festival. Bandets visuella identitet förstärktes av Snaggletooth, den ikoniska krigsgalten. Lemmy, i samarbete med konstnären Joe Petagno, skapade denna figur – en hybrid av varg, gorilla och vildsvin, prydd med ett järnkors (en symbol för tapperhet), kedjor och huggtänder. Snaggletooth, som debuterade på bandets självbetitlade debutalbum 1977, blev en symbol för Motörheads kompromisslösa attityd. “Varför sätter vi inte hornen i munnen?” lär Lemmy ha frågat Petagno under designprocessen.
Lemmy Kilmister: En Livsstil i Rock’n’Roll
Lemmy levde ett liv lika vilt som hans musik. Han var känd för sin kärlek till Jack Daniel’s och sitt bruk av amfetamin. Han var också öppen med sin promiskuitet och sitt intresse för nazi-memorabilia, även om han betonade att han var emot alla former av extremism. I en intervju med Dagens Nyheter uttryckte han sin syn på religion och rock’n’roll: “Jag tror inte på en skäggig man i vita kläder… Hur som helst är rock’n’roll en bättre tro än kristendom. Gud svarar aldrig på dina böner. Det gör rock’n’roll.”
Hälsoproblem och Sista Åren
Under de sista åren kämpade Lemmy med hälsoproblem, inklusive diabetes och hjärtproblem, vilket krävde en inopererad defibrillator. Han tvingades göra vissa livsstilsförändringar, men fortsatte att turnera och spela in musik. Motörhead släppte sitt sista album, *Bad Magic*, 2015. Samma år, den 11 december, spelade bandet sin sista konsert i Berlin.
Ett Odödligt Arv
Den 28 december 2015 avled Lemmy efter en kort tids kamp mot cancer. Hans död markerade slutet för Motörhead. Trummisen Mikkey Dee bekräftade att bandet inte kunde existera utan sin frontfigur: “Motörhead var Lemmy, och Lemmy var Motörhead”. Lemmy hade ofta inkluderat diverse krav i bandets rider (en lista med krav på utrustning, mat och dryck som en artist ställer inför en konsert), bland annat Kinderägg.
Hyllningar efter Lemmys död
Lemmy Kilmister lämnade ett outplånligt avtryck. Hans kompromisslösa attityd, musikaliska talang och karisma gjorde honom till en ikon. Hans aska vilar i en urna formad som hans karaktäristiska hatt. Delar av askan har spridits på Wacken Open Air-festivalen och skickats till nära vänner i form av ammunition. James Hetfield från Metallica hedrade Lemmy genom att tatuera in ett Ace of Spades-motiv med en del av hans aska inblandad i tatueringsfärgen. Lemmy är borta, men hans musik och legendariska status lever vidare.
