1990-talets intåg med grunge  

Den melodiska rocken som dominerat 1980-talet började tappa rejält i popularitet i början av nästkommande decennium. Detta är på ett sätt förståeligt, eftersom det började gå inflation i band som både såg ut och lät likadant. De stora skivbolagen har alltid styrt populariteten och nu ville man ha något annat att tjäna pengar på. Hårdrocksband som Ratt, Dokken, Winger med flera var inte längre intressanta och branschen krävde något nytt.

Guitar & Amplifier

Det var i detta skede, ett par år in på 90-talet som bandet Nirvana från amerikanska Seattle intog musikscenen med något helt nytt: den musikstil som snart skulle gå under benämningen grunge. Till sin karaktär var denna musikstil betydligt mörkare och dystrare än den melodiösa rocken; den var till viss del flummig och kunde samtidigt vara bitvis brutal. Som redan nämnts var bandet Nirvana, med frontmannen Kurt Cobain, stilledande för denna nya genre men det kom snart andra band som framförde liknande musik: Soundgarden, Alice in Chains och Pearl Jam är exempel på dessa band.

Återkomst av äldre band

Flera av de gamla banden från 1980-talet försökte under denna period komma tillbaka och på kuppen moderniserade de sin musik för att bättre passa in i det nya musikaliska klimatet. Detta fungerade för några band, men för de flesta var det ett platt fall. De gamla fansen gillade inte det nya materialet, helt enkelt eftersom bandet inte lät som det gjorde förr, och de nya (tilltänkta) lyssnarna hade redan sina favoriter att lyssna på. För de allra flesta av de gamla banden innebar det mest ett desperat sätt att fortsätta tjäna pengar på musiken, trots att de flesta fans genomskådade detta.

 

Band and people at the concertGrunge idag

Under senare delen av 1990-talet försvann dock grungen gradvis och ersattes av andra stilar. Bland annat skapades en avart som kallades för postgrunge, där man exempelvis hittade band som Stone Temple Pilots. Grunge får dock ses som en tillfällig fluga, som inte alls har samma vitala ådra och tidlöshet som den klassiska hårdrocken – den försvann lika snabbt som den kom och det är inte många band idag som ägnar sig åt denna genre.